Om du någonsin känner dig lite nere och behöver muntras upp lite åker du bara ut till ankomsthallen Arlanda, terminal 5 och tittar på alla kramar mellan människor som längtat efter varanda. Jag gör det ofta, men inte för att jag behöver muntras upp lite, utan för att min fru arbetar på Thomas Cook Airlines och jag älskar att hämta henne på flygplatsen.
(Jag verkar för övrigt vara en av få män till flygvärdinnorna som hämtar sin fru, flickvän, man eller pojkvän på Arlanda, vilket sätter en del press på de andra männen. "Hälsa din man att jag hämtade min fru på Arlanda och har strött rosenblad i hallen fram till fotbadet och sängen" brukar jag säga och hoppas att det alltid sätter lite press och gör någon av dem lite sura.)
Varje hämtning på Arlanda blir en nyttig påminnelse om vad som betyder mest här i världen: barnen, den man älskar och de närmaste vännerna. Och på något vis blir det samtidigt en påminnelse om att det inte är en självklarhet att de alltid ska finnas där. Kanske för att de varit borta ett tag och man fått längta lite mer än vanligt.
Snart snart kommer hon ...