Mats Lindborg, Blue Tomato Pink Potato

Älska Simon Strands FB-uppdateringar och hans vänners kommentarer. [ping @simonstrand ]

Ja ni fattar, ger till och med en ruttad copywriter som jag "Status update anxiety" (copywritervarianten alltså). 

 

 

överklassens Facerape på medelklassen

Ett av de vackraste tal som har skrivits [ping @kazarnowicz]

Ta 12.55 av ditt liv och lyssna på ett tal som verkligen berör, skrivet och läst av den amerikanske lokalpolitikern Joel Burns. En vän till honom filmade, lade ut på Youtube och nu har filmen visats över 2 500 000 gånger. 

Enligt SVD hade han "på några veckor fått 20 000 mejl, 9 000 Facebookmeddelanden och hundratals telefonsamtal. Redan dagen efter att filmen hamnat på nätet meddelade Facebook att han nått gränsen för antal obesvarade vänskapsansökningar – 1 000 stycken. Runt 15 av breven har varit från tonåringar som gått i självmordstankar och sagt att de ändrat sig efter att ha sett videon." 

 

Jag hittade filmen via Twitter och en länk till sajten Det blir bättre, en svensk kampanj baserad på den amerikanska förebilden http://www.itgetsbetter.org/. Gå in och läs om kampanjen och stötta med det du kan stötta med. 

Micke Kazarnowicz är en av initiativtagarna till projektet. 

Tack Lindalovisa, Anders och alla andra för en skön kväll

Man kan illustrera sina illustrationer och lägga upp i sin showreel, sälja sina kläder i sin butik och spela in sina låtar och lägga dem på Myspace och vara lite nöjd med det. Eller, om man är en rolig och ambitiös människa så gör man något roligt och ambitiöst och syr ihop allt det här till en härlig kväll och bjuder in en massa kul människor. 

Var igår kväll alltså på samarbetsprojektet "Dreams of Salikon" i Rooms gamla lokaler, och PS Communications nya, på Alströmergatan. 

Min jättemycket goda vän Anders flickvän (eller Linda, numera är ju du också en god vän till mig såklart) Lindalovisa visade ett antal nymålade verk med det mycket speciella manér som bara en sån som Lindalovisa kan ha. Tavlorna är till salu för 2 600 kr med ram. 

Och så fick jag hälsa på en tjej med fascinerande utstrålning, Maja Alderin (det är hon till höger på sista tavlan :) ). Hoppas hon vill spela på Bloggbyråns invigningsfest, det skulle vi gilla. Alltså, du måste bara lyssna på hennes låtar, de är fantastiska . 

 

Johanna Westin på Plezuro visade jättefina kläder. 

Jag fastnade för en prickig klänning, men den var lite trång över ryggen tyvärr.

 

Tack för en riktigt skön kväll. Ni är allt bra på att ordna kalas ni två. 

 

 

 

This is one happy woman, and i made her happy!

This is Aiko. She comes from somewhere in Tokyo. I told her i´d never been in Tokyo, but really loved to go there. She smiled at me when i said that.

"I´m just two stations away from you" she said the last time we spoke before we met. "Are you in a hurry? Will you wait for me?" "Of course i´ll wait for you", i said. Meeting this woman was surely a moment well worth waiting for.

Maybe she was still in a bit of shock on our way up the escalator at the Central station where we decided to meet. I stood on the upper stair, looking down on her far below, since she was much shorter than me. "The other way round would have felt better", i remember thinking to myself. By then, at least five of her friends were engaged in our story, trying to make us connect as soon as possible, not knowing that we were already smiling at each other.

Aiko, from Tokyo, that´s about what i know of her. And yes, she studies textile design at Konstfack for two years, but that´s about it.

What i do know is that she forgot her computer on a bench at the subway platform. And i found it. The computer was still on, so It took me just a few minutes to figure out her name and her telephone number, and five of her friends number as well which i called because she didn´t answer my first calls.

This is probably the first and only picture i´ll have with me and Aiko together, so i will take good care of it. But maybe, maybe, in five years in Tokyo, when i forget my computer on a bench in Tokyo ... I wouldn´t be surprised if that happened.

"Hello Kharma, nice to meet you – again".

 

 

 

Update! Hello Aiko. Nice knowing you :P

 

 

 

 

 

 

 

Var Jesus ful?

Hade en diskussion med min kära vän Jennifer (på bilden här nedan) om fulhet.  

Eller rättare sagt, huruvida Jesus var ful eller inte. På bloggen Så skulle Jesus aldrig ser han ju ut som snyggaste hippien på hela Woodstock, men jag tror inte att han var snygg.

Jag läste för länge sedan en undersökning om kreativa människor och gemensamma drag de hade, och ett tydligt gemensamt drag var att de aldrig var särskilt populära som barn. De stod lite utanför och betraktade, kände sig lite utstötta, längtade säkert in, men fick inte. Istället fick de skapa sitt eget lilla låtsasliv i sin ensamhet, vilket skapade en kreativ människa. 

Jesus får man väl ändå säga var ganska kreativ, och därför tror jag att han mycket väl kan ha varit ganska ful och ofta kände sig utstött och osäker som ung (ja, alltså innan han blev "Hey, you know who you´re talking too, I´m f***ing Jesus for Christ´s sake. You wanna stay lame or what?"). Och det är inte bara jag som säger det, Det står lite här och där att han var det. Och så har jag till slut också hittat beviset för att han var ful som stryket. Kolla här :D 

Men riktigt intressant blir det när man kommer till sista bilden, och länken går till Living Waters sajt. Men hur tänkte de egentligen? Det här bildspelet var ju ingen "Tribute to Jesus" direkt, som man mer hade kunnat vänta sig från dem. Jag förstår överhuvudtaget inte hur de tänkte?  

 

Du är både snål och självisk som inte tar städhjälp

Ulrika Good skrev i en intressant och modig bloggpost om den dåliga kvalitén på städningen hemma. I en av kommentarerna (läs alltid alla kommentarer i bloggposter) hittade jag detta, som levererade ett helt annat perspektiv i debatten kring att köpa städtjänster:

Cosmopolit sa...

Det är så spännande att svensken skäms. Då jag är halvsvensk/halvlatino har jag ett annat perspektiv. När jag var 19 och pluggade var jag glad att jag fick chansen att tjäna pengar genom att servera människor (samtidigt som jag pluggade). Efter examen och ett bättre inkomstläge är det "min skyldighet" (i mina ögon) att köpa tjänster så att andra får chansen att komma in på arbetsmarknaden och tjäna pengar. I många länder där levnadsförhållanden är svårare är det istället skämmigt att inte använda sig av tjänster om man har den ekonomiska möjligheten. Då betraktas man som snål och självisk.

... och fortsätter så här:

Cosmopolit sa...

BTW, har köpt städning i 13 år (både i Sverige och utomlands). Somliga har varit fantastiska och andra mindre bra. De som har varit fantastiska har alla haft yrkesstolthet och varit kunniga (jo, god städning fodrar yrkeskunskap). Känner man inte stolthet över det man utför blir det ju vare sig kul eller väl utfört. När jag en vinter knäckte extra i en restaurangdisk lärde jag mig att oaktat vad jag gör i mitt liv blir det roligare om jag gör det bra.

Om man har råd men inte använder sig av städtjänster betraktas man alltså som "snål och självisk" för att man inte delar med sig. Jag har hittills aldrig köpt några städtjänster, men nu blir man ju lite sugen. 

 

But still: skulle jag anlita någon för att ta hand om detta när jag lika gärna kan göra det själv? Och möta städaren med en käck och artig hälsning i dörren, (för jag skulle aldrig kunna vara hemma samtidigt som någon städar mitt hem.)

Snickra kan jag inte så bra, och snickare har jag tittat på hemma när de jobbat. Det var jobbigt nog faktiskt. Jag skulle vilja anlita städhjälp, men kommer inte från känslan av att ... det inte är respektfullt. Synd. 

 

 

 

 

 

Alla älskar en besserwisser

Joakim Jardenberg, bästa citatet från Webbdagarna

Av allt intressant som Jardenberg sade på avslutningen av Webbdagarna var nog det här citatet det allra mest spännande för mig (när Virtanen twittrade och Mats Olsson kände sig tvungen att försvara sig och blev helt skogstokig i sitt svar).

"Det kommer alltid vara den som bjuder mest på sig själv som får ett sorts tolkningsföreträde."