Mats Lindborg, Blue Tomato Pink Potato

Helgen som Gud glömde

Vad tycker ni om den här helgen? 

Vägde in på frodiga 92 kg på torsdag eftermiddag. Blev akut fosterförälder för en liten tjej som behövde jourhem över helgen. Fick två varbölder i sår på vänster hand, skar upp dem med skalpell, vilket gjorde handen halvt obrukbar. Hjälpte min bortresta väns mamma med diverse som var sängliggande i influensa när hon passade vännens barn. Förhandlade om ett nytt anställningsavtal. Upptäckte löss på min dotter, körde ner till jourapoteket på T-centralen och behandlade henne. Min fru var i Thailand. Själv hade jag Influensa, åt ingenting och var mestadels sängliggande. Checkade ut efter helgen på 87,5 kg. 

Klockan är 02.45 och 06.30 ringer väckarklockan. 

Jag vill inte framstå som gnällig, men den här helgen har varit ... speciell ;-) 

Det slog mig när jag rensade hårddisken häromdagen och såg lite gammalt datorgrus. Hur jag kände just den morgonen. På fars dag.

Traditionen säger att man ska ligga kvar och bli överraskad, men just den jävla morgonen vaknar man såklart en timme innan alla andra. När brickan till slut kommer (med frukostmat som man egentligen inte vill ha) finns det ingen vettig plats att ställa den på, och när man hasat sig upp längs väggen och placerat brickan lite vingligt i knät sätter sig alla i familjen på sängkanten och glor på en när man äter. Just när de tröttnat på att se mig hälla filmjölk i brösthåret och det inte längre finns någon hjälp att få med den vingliga brickan märker man att man har glidit ner en bit i sängen och kalsongerna har glidit in en bit och trots att man lyfter på ena skinkan så mjukt det bara går skvimpar kaffet ut på  brickan – som är perforerad.

Farsdagen. Tur att det är långt till nästa gång.

Mitt fars dags-firande, precis så kort, ensamt och tråkigt som det är

Om du inte har läst Miranda July måste du göra det.

Varför?

"We both fantasize about other people when we're having sex, but he likes to tell me who the other people are, and I don't. Why should I? It's my own private business. It's not my fault he gets off on having me know. He likes to report it the second he comes, like a cat presenting the gift of a dead bird. I never asked for it.

Här är sajten för boken som texten är hämtad från. Just love it. 

Den officiella storyn: Sök jobb som Island Caretaker på Hamilton Island på the Great Barrier Reef.

Jobb: Blogga från ön och göra bra ifrån sig i media.

Lön: 150 000 AUD$ (ca 830 000 kr) för ett kontrakt på sex månader.

Man söker jobbet genom att ladda upp en video och fylla i ett formulär. Det finns redan massor av videor att kolla på.

Det här är en fantastiskt smutt maskerad marknadsföringskampanj för ett resmål. Bara lite utanför boxen, men ändå så kreativ och nytänkande.

När jag kollade runt lite hittade jag också ett blogginlägg från bloggbekantingen Silverfisken, som tydligen jobbar på byrån som gjort kampanjen.

"Som mest hade sajten 2000 unika besök i sekunden den första dagen och jag tror att vi landade på en miljon besök den dagen till slut. Nu ligger trafiken på 4.000.000 träffar i timmen berättar nån websnubbe här".

Statistiken från bloggar och pressklipp skulle också vara intressant att se. Precis allt verkar vara rätt tänkt från början till slut i den här kampanjen. Visst bara ÄLSKAR man en bra idé när man ser den.

Jag har faktiskt ingen lust att söka, men du kanske har?

När Morgan Alling ler ler jag. När Morgan gråter gråter också jag; som vid 5:35, och Helena smälter och stryker honom ömt på kinden och redan där vet vi vem som kommer att röstas fram av folket som vinnare av Lets Dance 2009 och jag blir kär i dem båda. Så snart jag känner mig lite nere under året kommer jag att återvända hit till Morgan och Helena.