Mats Lindborg, Blue Tomato Pink Potato

Baba gillar kaoset

På måndag kommer det hantverkare hem till oss. Tycker du vi borde städa lite först? Fast Baba och Henry the fantastic bird ape verkar trivas. 

Det är min gamle kumpan Anders Meisner som designat dem. En gång i tiden skulle Anders bli rik på de här dockorna (och jag planerade att snika med). Det blev några prototyper och ett par modevisningar innan intresset svalnade. Innehållet i dem kommer från IKEA-kuddar. Kassörskan trodde nog vi var galna när vi hivade upp 20 kuddar på bandet. Förresten, det är ändå märkligt hur människor stirrar när två grabbar går och håller varandra i handen på IKEA. Prova själva så får ni se. 

Scamp, which is one of my favourite bloggers, has snatched a post from Lowe that i hope he won´t mind me re-printing. 

Do you feel the tension building up while reading? I sure do, and i´ll try this myself starting monday and see if i´m fired by myself by friday.

Ed Morris, ECD at Lowe, has written this excellent guide, which apparently is handed out to all teams starting on placement at his agency, and that I hope he won't mind me re-printing:

“If you are a placement team at Lowe you should do this…
Show me an idea at least every 12 hours (1 working day) without fail.
Make your presence felt. Out of sight out of mind. Out of mind, no job.
Fuck the system. No one in the agency should come between you and your future. Walk straight in. It doesn’t matter how good you are if I don’t get to find out how good you are.
Focus on the work. Don’t try and be my friend.
Work on briefs that you haven’t been given. Run your own show, don’t wait for someone to walk in and “take care of you”. Respect the traffic department, but remember thy work for you, you don’t work for them. Ask them for the briefs you want; tell me if you don’t get them.
Get under the skin of a product and a brief. Don’t show me work that the rest of the department might do. I don’t need people to do what we already can.
Don’t show it to me unless you like it or you think it’s good. That’s how I find out if you’re good.

You’re not here to solve a brief. You’re here to be brilliant.
If you don’t feel you can demonstrate your capabilities with the briefs we have, do it another way. Show me any idea for any brand on any problem.
Don’t join the club, there isn’t one. You’re not here to make a load of friends and get to know the local pubs. You’re unemployed, remember that. And, if you are any good you should be trying to make the rest of us look stupid.
If you put the effort into the work I’ll put the effort into you and helping you.
But it works that way around. It’s got to start with you.
Be confident, have faith in yourselves, work hard. Look after the work and the work will look after you. A placement is a moment in time. Seize it.
…or leave.”

Klart man är nyfiken

På några meters håll känner man sig osäker. Ska man gå fram och kika eller framstår man som en komplett idiot då. Snabb blick till höger och vänster, ingen verkar bry sig om mig. Jag går fram och tittar in i hålet – och plötsligt är det omvärlden som känns trist och hämmad och jag som är den kreativa som vågar. 

I hålet fanns bara en tom lokal att se, och frågan är hur länge jag stått kvar och tittat om det hade legat en välbyggd hantverkare på knä på andra sidan och lagt nytt golv. 

Mmmm, tanken svindlar. 

Dagens scoutövning, och en tidigare

Måste berätta om en händelse idag. Var på väg ner i tunnelbanan. Två killar ca 15 år står och pratar med en spärrvakt, hör i öronvrån att de har problem. Går fram och frågar därför just: 

- Har ni problem killar?

- Eh ... jo vi är på väg hem men jag har tappat mina pengar och har ingen mobil på mig så jag kan inte köpa en sms-biljett. 

- Okej, frågade jag vänd mot spärrvakten, hur mycket kostar en enkel biljett, sa jag och hivade upp pengarna. 

Killarna såg lite chockade ut, men också väldigt glada och tacksamma. Och jag mådde super, hela vägen hem. 

Jag har en bunt sådana här historier att berätta, och jag vill faktiskt tro att jag berättar om dem för vänner för att inspirera, inte för att framhäva min egen förträfflighet. Och jag märker att mina barn börjar ta efter. De såg ju nyttan av det när jag förra sommaren, på motorvägen utanför Örebro, hjälpte vad som skulle visa sig vara restaurangchefen för McDonalds i Kungens Kurva utanför Stockholm när han hade sprängt däcket på sin BMW och inte hade något fälgkors. Du skulle sett minen på ungarna när han öppnade handskfacket och grävde ut massor av gratisbiljetter och gav till oss som tack. 

Brukar du göra sådana här vardagsinsatser? Berätta, vad har du i så fall gjort?