Jag presenterade en kampanj hos en kund idag. Och eftersom vi inte visade annonserna via projektor utan medelst pannå, och det fanns ett antal personer i konferensrummet, läste jag upp det jag hade skrivit.
Jag presenterade en kampanj hos en kund idag. Och eftersom vi inte visade annonserna via projektor utan medelst pannå, och det fanns ett antal personer i konferensrummet, läste jag upp det jag hade skrivit.
Posted at 12:15 AM | Permalink | Comments (2) | TrackBack (0)
Posted at 11:40 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Posted at 09:49 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Tjoff, smack sade det, och så rankade mina två sajter som nummer 3 och 4 vid en sökning på Mats Lindborg. Med en description-text som är hyfsat väl anpassad till utrymmet dessutom. Nu ska jag bara knäppa den där töntiga mellanchefen Mats Lindborg på Trelleborg som ligger etta och meshundfotografen Mats Lindborg som ligger tvåa.
Posted at 08:54 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Posted at 07:53 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Ok, bara en halv mattannons. Scanningen krånglade. Men det är den roliga delen av annonsen. Jag minns att jag tyckte synd om Sayed, men köpte ändå ingen matta. Den här var uppochner i min pdf, men jag kom på att man kan vända bilden i förhandsvisning. Hoppas SEB har brandväggen påslagen, annars ligger de risigt till nu.
Posted at 07:32 PM | Permalink | Comments (2) | TrackBack (0)
I mitten av 90-talet gick en serie helt underbara annonser i Göteborgsposten. Jag har tre av dem sparade. Har alltid undrat vem som gjorde dem. En galen byrå eller en originalare som gjorde som en galen Sayed sade? Det är svårt att säga. Öppna och ladda hem, det är absolut värt det.
Posted at 07:18 PM | Permalink | Comments (1) | TrackBack (0)
Ja! Jag hittade den. I en gammal samlarpärm från -94 med urklipp av annonser och artiklar om reklam hade jag sparat en ganska kul artikel. En snabbkurs i reklam i bokstavsordning. Det skulle vara kul att veta vem som skrev den. Enligt artikeln är det Leo Ordin
Här är några exempel:
AD
Betyder inte anno dazumal, även om det i många fall skulle passa bättre än art director, som de själva vill att det skall stå för. En ad vill alltså vara konstnärlig regissör, vilket för det mesta innebär att han bestämmer annonsens layuout, d v s hur en eventuell bild skall se ut och hur den skall placeras, hur bokstäverna skall se ut, hur stora de skall vara och hur de skall grupperas. Kort sagt, hur annonsen skall se ut. Samt inte minst viktigt – var placera avsändarens logotyp? Rent praktiskt löser en rutinerad ad jobbet genom att rita otydliga streck och spalter med spritpenna på ett (1) stort papper. Därefter lämnar han det till en assistent. Logotypen? En kunnig ad kan sitta i timmar och försöka hitta kreativa lösningar på dess placering. I 999 fall av 1000 hamnar den längst ned till höger i annonsen. När så är nödvändigt, ansvarar ad:n även för det bildmässiga . Han bestämmer då på ett ungefär hur bilden skall se ut, resten lämnar han till en fotograf eller illustratör. Ju dyrare det blir, desto duktigare och mer ansedd är ad:n.
En ad vill också ha synpunkter på koncept och strategier. En rutinerad ad kan på ett kundmöte filosofiskt blicka mot taket och avbryta alla genom att nästan i trance utbrista, ”jag ser något jävligt franskt framför mig” eller ”glöm inte vad Andy Warhol sa om bildens väsen kontra symboliken”. Ingen runt konferensbordet begriper ett dugg, allra minst kunderna. Men de blir lika djupt imponerade av denna visionära konstnärlighet som de blir osäkra inför sitt eget nästan tarvligt rationella och fyrkantiga synsätt. Alltså kan de i ett sådant läge lätt köpa en avantgardistisk, svartvit butiksskylt om ett priserbjudande på tandkräm. Och betala 350 000 för att få den producerad. För fan, det är ju en berömd katalansk fotograf som skall ta bilden, och dessutom: vi smyger ju så att säga på kärringarna lite kultur i snabbköpet. Och just nu är det skitinne med kultur, det vet väl varenda jävel. Det är roligt att vara art director. Se även Kreatör.
Annonsförmedling
En riktig reklambyrå bokar inte utrymmen i tidningar och annat för sina kunders annonser. Sådant överlåter man till en förmedlingsbyrå som sköter saken mot rejäl provision. Förmedlingsbyrån har även datorer som bl a vet att det i huvudsak är människor som är intresserade av bilar och motorcyklar som läser Bil & Mc och att de som läser Vi Föräldrar har barn.
Ateljén.
Byråns minst ansedda arbetsplats, här jobbar bara originalare och assistenter. Det är här de snygga skisserna skissas som ad:n påstår att han har gjort.
Bud
Du har sett alla budbilar på stan och undrat vad det är för viktiga saker de kör omkring med. Svar: Försenade papper från reklambyråer, som om det inte vore för förseningen skulle ha kunnat skickats per post.
Copy
Somliga tror att det betyder kopist, vilket är fel men ändå väldigt nära sanningen. Copywritern räknar sig själv som hjärnan bakom det som byrån producerar, men har i själva verket stulit koncept, strategi och rubriker från någon gammal prisbelönt amerikansk eller engelsk kampanj. Copyn läser, till skillnad från de övriga i arbetsgruppen, alla svenska och utländska böcker och tidningar om reklam som han kan komma över. Inte så konstigt att copyn många gånger anses som kreativ. De andra i arbetsgruppen kan inte ens stava till en svensk bok (undantaget Guldäggsboken), än mindre utländsk litteratur.
Den största tiden lägger emellertid copyn på att skriva. Det är fömodligen världens mest meningslösa skrivjobb, eftersom ingen läser annonser utan bara tittar på bilder i broschyrer. Men copyn ger inte upp – han tror att målgruppen är intresserad av att läsa två sidor text om ett nytt schampo.
Det värsta med att vara copywriter är att nästan alla kunder har lärt sig läsa och skriva. När ad:n klarar sig ur knepiga situationer genom att vara konstnär måste copyn plötsligt bli grammatiklärare. Okänsliga kunder kan plötsligt säga att det heter ”mest lönsamma” och ”tillbaks” samt ifrågasätta kommateringen på kupongen med texten: ”Äntligen, årets lönsammaste tillfälle – 5:- tillbaka”!.
Det är svårt att vara copywriter. Se även Kreatör.
Copy
Det som copywritern skriver kallas för undvikande av missförstånd också för copy. Annars kan ju någon tro att det rör som om vanlig text.
Kreatör
Inget annat än en ad eller copy. Kreatör låter lite djupare och är samtidigt en markering mot arbetsgruppens tredje ben, projektledaren, som ju bara är en löjlig administratör.
Någon som känner igen sig?
Posted at 02:19 PM | Permalink | Comments (5) | TrackBack (0)
Pdf:en som du kan ladda ner härifrån innehåller mycket intressant läsning. Bara 36 snabblästa sidor.
Det här är en annons för mitt företag baserad på resonemanget som presenteras i rapporten (och som också är applicerbar på den trummande gorillan som vann en EPICA). Tycker du inte att den är lika bra? Men va fan, jag hade ju ingen AD på jobbet.
Äckligt Kalle!
Och här är rapporten.
Posted at 06:06 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Det här är den sämsta omskrivning jag sett på länge. "Våra råvaror kommer från svenska gårdar."
Vill Pärsons charkuterier inte riktigt låtsas om att det är grisar dom hyvlat upp? Hade inte "Vårt kött kommer från svenska grisar" varit bättre? Eller åtminstone "Vårt kött kommer från svenska gårdar". Våra råvaror låter direkt okänsligt. Tanken var kanske att slippa bli påminda om att det görs skinka av de grisar som de ger smeknamn och gullar med på dagarna. För mig funkar det i alla fall inte.
Posted at 09:35 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Jag vet inte om det går att komma rätt in på min Facebook-sida så här. Du måste väl i alla fall logga in med ditt eget Facebook-login. Annars, sök upp mig på Facebook och skicka en vän-förfrågan. Jag accepterar alla till och med vecka 22.
Jag lovar, det är värt det. 27 bilder på mig där jag är snygg på nästan alla väntar.
Just nu! Fotoalbumet SnyggMats utan kostnad.
En teaser:
Posted at 07:29 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Jag satt kvar 15 minuter i bilen i garaget bara för att få lyssna klart på intervjun med Freddie Wadling. Jo, det är absolut en kvalitetsstämpel, att jag satt kvar.
Lyssna själv så får du se.
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=3050&Artikel=2056776
Posted at 11:31 PM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Brukar ni lägga på minnet vilka människor som är roliga att läsa om i artiklar? Och samla på artiklarna? Det brukar jag göra, och nyligen när jag var ute på da Internet fick jag tag på en pdf med hela samtalet mellan Annika Hansson Wretman och Dan Wolgers, som skulle bli en artikel i Bon 2001.
Ladda ner, ladda ner, och läs. Pdf:en är bara på 20 sidor, och varje stavelse är läsvärd.
En liten teaser:
– När jag försökte få en överblick av vad du gjort så är det enormt
mycket. Finns det, som du ser det, någon milstolpe i ditt arbete?
– Ja, lådan som jag gjorde 1981, en låda som stänger av sig själv. Man
trycker på en spak och sedan stänger den av sig själv. Jag tycker nog att
jag inte har utvecklats alls sedan dess.
– Som betraktare av dina verk kan man lätt få för sig att du har
ganska kul när du jobbar?
– Ja, jag får ju den frågan ibland men så är det inte naturligtvis. Det tror jag
inte alls är vanligt, att folk har kul när de jobbar. Man säger gärna det för
att… man inte vill erkänna hur jävligt det är att jobba.
Du förstår säkert varför jag gillar Dan Wolgers.
Posted at 10:50 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
The wind är världens genom tiderna bästa reklamfilm. Det ruskigt svåra i att kommunicera el (okej, vindkraft, men ändå) kan nog alla som ens närmat sig tanken föreställa sig. Lösningen är så briljant att jag blir stum, sen avundsjuk och gråtfärdig för att den inte kommer från mig.
När han säger ”yeah, it was lonely, really lonely, but you … you get used to it, after a while.” börjar jag alltid gråta på riktigt, ingen störtflod, men ögonen tåras, och om det är en känslodag droppar det en skvätt på tangentbordet. Min son stirrar alltid lika föraktfullt på mig (men förstår förhoppningsvis att reklam är ett passionsyrke). Och som dom hämtar hem det, ”His potential is ours”. Suck!
1,343,161 visningar på youtube. För en reklamfilm för el! Men det betyder såklart att alla redan har sett den.
Byrån är Nordpol + Hamburg agentur für kommunikation. Det vet däremot bara de riktigt vetgiriga. Typ alla copywriters.
Posted at 10:47 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Jag visade mappen för en byrå idag. Och fick ett par sådana där frågor som är så kul för andra att ställa eftersom man vet att de är så svåra att svara på. Var befinner du dig om fem år? Varför skulle vi välja att jobba med just dig då? Vilka är dina styrkor och svagheter (särskilt den sista frågan vägrar ju hela kroppen att svara på).
Jag levererade nog inga riktigt bra svar den här gången heller. Nästa gång ska jag inte ens försöka svara utan bara vända tillbaka frågorna. Var befinner NI er om fem år då. Varför skulle JAG välja att jobba med just er? Vilka är ERA styrkor och svagheter. Verbal Aikido liksom. Utnyttja motståndarens kraft och vända tillbaka den. Eller också bara vara väldigt snabb att fråga först.
Men det kräver förstås att man är en ganska tuff kille.
Posted at 10:46 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Jag har nackspärr, är grinig, otålig och stressad för att jag inte har tid att ha någon jävla nackspärr. Det var väl ett kul blogginlägg att läsa. Va! VA!!
Men som med allt finns det såklart även fördelar med att ha nackspärr, och det är att man får en anledning att knapra i sig allt i medicinskåpet som har röd triangel och är utskrivet på andra än mig. Det är kul att se vad som händer liksom. Egentligen hade jag tänkt att lägga mig nu, men då sover man ju bort allt det roliga. Oooouuaaahh!
Posted at 10:40 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Måste bekänna, jag ljög lite ikväll. Var och lirade bowling och drack lite medhavt hembränt med några hotshots från R E K L A M-branschen. Min dotter Erika
var hemma själv med en kompis som skulle sova över. Så ringde hon mig på mobilen och berättade att hon låg hemma och kräktes. Jag måste ringa kompisens pappa tänkte jag, för att ge honom en chans att komma och hämta sin dotter så att inte hon också blev magsjuk.
Vårt samtal blev en bra story som jag berättade jag för mina bowlingvänner, som löd så här:
... så jag fick tag på pappan på mobilen, och jag sade
– Ja hej, det är Mats, Erika ringde precis, hon har blivit magsjuk och kräks tydligen, jag ville bara höra av mig om du är rädd för att hon ska bli smittad och vill hämta henne.
– närå, det är ingen fara
sade han, lite lagom slirig på rösten
– lite skit rensar väl bara magen ...
uppenbarligen inte särskilt sugen på att bryta upp från där han var, ha ha ha (här skrattade jag och alla de andra åt min historia)
Jag berättade faktiskt så som det sades oss emellan, förutom att jag lade till "lite lagom slirig på rösten". För visst blir det en mycket skönare story om man tror att han inte vill bryta upp för att han sitter och dricker Sex on the beach på krogen under tiden som dottern är hemma hos oss och blir magsjuk? Och visst är det så att allt man berättar inte måste vara helt sant. Viktigast är väl att folk skulle kunna tro att det man säger är sant.
Eller? Vad tycker du?
Posted at 10:29 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Sveriges bästa berättare, Bengt Ohlsson, har skrivit en ny bok som heter Hennes mjukaste röst. Den måste du läsa, liksom allt annat han skrivit, t ex krönikor i DN. Citat från boken: "... hon hade en näsa som kastade sig som ett spjut mot världen."
Mannen har en unik förmåga att hitta nya, målande sätt att uttrycka sig på som man bara måste gå ner på knä inför. Eller krönikan där bloggosfären kommenteras: "En ringdans av glada amatörer, varv efter varv runt jordklotet. Jävla Bengt! Vilken hårding.
Annars prioriterar jag kvinnliga författare för tillfället. Någon ställde en fråga till någon man i någon intervju om han läste någon kvinnlig författare. Och jag gick till min egen bokhylla, skämdes lite, och förvånades mycket. Nästan bara grabbar och gubbar. Varför blev det så här? Sträckläsningen av Sara Kadefors Fågelbovägen 32 nyligen gav mersmak. Helena von Zweigbergks senaste är därför beställd.
20/9, uppdatering. Jag har just fått veta att Bengt och Helena är ett par. Tänk om det var min blogg som sammanförde dem?! Så var det nog. Va kul!
Posted at 10:26 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Posted at 10:24 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Jag hälsade på hemma hos mor i helgen. Det uppstod bråk mellan tre hanhundar och jag klev modigt emellan – och blev biten. Med något naggat självförtroende drog jag mig tillbaka och lät hundarna göra upp själva. Det var en sådan här best som attackerade mig.
Vad kan vara märkligare än hundutställare? Amerikanska hundutställare såklart. (Senast jag var på hundutställning var min son med. Efter en timme på Sollentunamässan frågade han, "Har det börjat än?")
Posted at 10:10 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Mitt mest uppskattade inlägg på Facebook, i tuff konkurrens med fotoalbumet SnyggMats. Som Alexandra sade, "Här vill man verkligen säga grattis till dig och lycka till till henne." Visst är det helt underbart med bilder som blir så fel som de bara kan bli.
Posted at 09:38 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)
Mats provar den tajta skjortan för första gången på länge, tittar sig i spegeln och tänker. "Så jävla orättvist, när man för första gången i sitt liv är tidigt utvecklad."
Det är tur att man har kampsporten. Okej, vi har inte börjat än, men vi har varit på tre Brazilian jiu-jitsu-klubbar nu och tittat. Jag har graderat mig själv till svart bälte i Googlesökning på Brazilian jiu-jitsu. Och jag som hellre vill börja med Aikido för att undvika hormonstinna pitbulls. Man ser ju tydligt här hur jädra effektivt Aikido faktiskt är
Posted at 08:54 AM | Permalink | Comments (0) | TrackBack (0)